alkoholblues (indränkt barndom – samtal)

ibland är livet AA – form av tvagning

- De kallar dig trasig, att det faktiskt är så enkelt
människor kan gå sönder, jag rör vid jord varje dag
mitt huvud bara ett flöte i sörjan, varför håller dessa händer ihop,
ihop till en helhet. Djävla cirklar!
Jag måste inte känna dig, måste jag?
- De säger att inuti dig bor någon väldigt liten, en som inte når
Jag har svalt min tunga men du, du hörs även när du inte lever
slutade visst för länge sen, jag tror det var samtidigt som du
dräpte oss andra, hammare – slag, du mullrade och jag,
jag fick slåss med jättar, en järnstång i vardera hand, in i fållan!

Vem faller snabbast ur svartgräsets klotformiga gömmen
bror, bror, syster och så ytterligare en syster, på rad
Borde jag känna dig, borde jag?

Hår skymmer alltid sikten vid blåst ändå klipper jag inte av
och visst vill jag mer än bara veva luft.
Svarta fläckar mot gul tapet, ett barnrum kan också bli vuxet,
urvuxet över en natt

Behöver jag känna dig, behövs du?
- De hävdar att man slutar när man är klar, att bilder förändras
för att man vill och att mönster inte har ett varaktigt djup
Det handlar inte om mognad – ändå skriver de årtal i marginalen
och böjer rygg i lätt vind, ett delirium

 

du eller jag

jag