kriser och sår i ett sommarvakuum

ok så är jag tillbaka, man borde inte lämna sin blogg i månader vind för våg utan meningar eller innehåll och jag har inget försvar, så enkelt är det – jag har inget försvar – men spelar det någon roll?

hur samlar man upp igen

de brokiga trådarna, de spretiga spetsarna

Syrran ringde imorse, hon står vid rand eller mer snarare ett gap och vippar, vippar

Kris väger som ett äckel på tungan men det är nog hennes tur ja, hon måste klippa band och ta sig ur ringen. Inte måste som i – måste därför att det finns inget val – utan måste därför att det handlar om former av överlevnad.
Inte fysiskt, aldrig fysiskt det kan jag inte tro men mentalt och nog är det av art att värna.

Jag river inte mer här nu utan bara sammanfattar att morgonen började med hennes ton som låg kvar i sin desperation över dagen.

I wish you all well the next day…